Nya platser

Japp,nu börjar skolans läsår dra sig mot sitt slut - och för mig,slutet på grundskolan. Jag känner som de flesta i min ålder;det är både roligt,läskigt,nervöst,spännande och sorgligt.Nästan varje dag suckar jag och säger "jag kommer att sakna min klass så mycket".För det är så sant.

Många som jag träffar säger att de inte trivs i sin klass,och de är glada över att lämna den.Men inte jag.Min klass har fått en otroligt bra sammanhållning genom åren...Och jag kommer att sakna alla,mer eller mindre.
Jag kommer ihåg att jag nästan avskydde dem när jag började i sexan.Jag tyckte att alla var omogna,ouppfostrade...Vissa av dem var så extrema att jag bara inte fattade vad de tänkte med.Nu när jag tänker tillbaka på det måste jag också ha varit väldigt omogen då.Jag var så sluten i mina gamla vanor och tyckte att jag var bättre än alla andra.Jag höll mig till mina gamla kompisar, och de enda andra som jag öppnade mig för var de två nya som delade våra intressen.
Jag hade många fördomar om dem som inte var som jag.Jag kommer ihåg ett speciellt tillfälle då en kille,en av de sociala i klassen,frågade mig varför jag aldrig pratade med någon annan förutom mina kompisar.Jag hade inget bra svar på den frågan...

Idag svarar de flesta av mina klasskompisar att de kan lita på i stort sett alla i vår klass.Det skulle jag också säga (men kanske inte vid alla tillfällen).Det finns ju förstås fortfarande de man inte pratar lika mycket med, eller de man inte delar intressen eller åsikter med.Klart uppstår bråk ibland...Det går ju inte att hindra.

Igår var vi på klassresa till Liseberg.Det var en väldigt bra dag.På vägen hem (när klockan närmade sig 23:00), var alla helt slut och man slocknade en efter en. Någon gång vaknade jag och tittade upp på alla andra i bussen - för att se att de flesta låg och sov mot antingen varandra eller över sina säten.Det var nästan knäpptyst och det var en mycket fin stämning under nästan hela resan...
God,I'm going to miss them :'(

Vad har hänt med Glee?

Så idag kom det ett nytt Glee-avsnitt (åtminstone för de,som jag,som tittar på internet).Det här kan ha varit ett av de största avsnitten på hela säsongen,där mycket av det som alla Gleeks har väntat på inträffade...Men ändå,även om jag som renhjärtat Gleek skrek och suckade och grät under det här avsnittet,har jag ändå börjat skruva på mig mer och mer för varje avsnitt.Den första säsongen var helt underbar,och början var också magisk.Men kom igen,vad har hänt Glee?

De senaste avsnitten har bara börjat likna fan-service,mainstream och fantasilöst "skriv-manus-runt-sångerna-och-inte-tvärtom".Speciellt karaktärerna och deras personliga utvecklingar,vad har hänt med dem?

Är det någon annan som ser kopplingen?När första säsongen sändes var alla avsnitt redan inspelade,men under säsong 2 tar man dem lite i taget och sänder dem medan de fortfarande spelar in.Då har man både fått höra publikens åsikter mellan säsongerna och under tiden som avsnitten sänds.De ger alltså bara mer plats för fanservice.

Angående Kurts (den utan tvekan bästa personen i Glee) personlighet,har jag lust att bara gråta ibland.I första säsongen var han stolt gay och tyckte att han var bättre än alla andra,och mer en "hederstjej" än "en av tjejerna/w-killarna" typ.
När Chris Colfer börjar arbeta med manuset till sin nya film som ska spelas in i sommar måste han ta lite mera ledigt från Glee.Så manusförfattarna hittar ett bra sätt att skicka iväg Kurt till en annan skola där han inte är med lika mycket som de andra.Där träffar han Blaine,en figur som från början skulle vara en mentor.Men mellan säsong 1 och 2 lovade manusförfattarna att Kurt skulle få en pojkvän.Från början var det tänkt att Sam skulle bli den utvalde,men av någon anledning struntade man i det.Allt eftersom att tiden gick valde man till slut Blaine - vilket mer än något annat är ren fan-service.Rakt igenom.Många av Blaines repliker är tagna direkt ur fanfictions,och inte för att Darren Criss inte är en duktig skådespelare,men det där talet han höll nu i Prom Queen?"I'm crazy about you blah blah blah","I got hit at my last dance blah blah blah".SMÖÖÖÖRIGT!
Jag börjar faktiskt,som många andra,se en möjlig framtid för Kurtofsky,efter de senaste avsnitten.Men jag vägrar fortfarande tro på att det kommer att bli Klaine i slutet.

En annan sak angående Kurt;hans personlighet.När Kurt utnämns till Prom queen springer han i väg och gråter.WTF?I S1 hade han gått upp på scenen,vinkat som en prinsessa och tagit emot kronan...Han låter sig själv skyddas av vakter när han går igenom korridorerna,utan ett ord.Kurts personlighet har ändrats från en feminin gay till en förebilds-gay.Ja,allt mer har man bytt ut Kurts diviga sidor för att ge honom mer uttrymme att uppmuntra dem som är rädda för att komma ut eller som inte är accepterade i sin egen omgivning.Det är jättebra,inget klagomål där,men än en gång undrar jag om detta verkligen var planerat och inte bara något som författarna lade in för att charma publiken?

Angående Quinn;När hon var gravid och många gånger under S1 ser vi hur hon utvecklas från en bitchig cheerleader till en mogen och tröstande vän.I senaste avsnitten har hon varit kontrollerande,iskall och isolerad från resten av gruppen.Visst,hon misstänker att Rachel tänker sno hennes pojkvän - men visst ser vi att den största anledningen till att Quinn är med Finn just nu är av helt andra anledningar än de borde vara?DRAMA!
I S1;hon får Mercedes att börja äta igen.Hon sjunger "it's a man's man's world".Hon slutar Cheerios för att gå med i Glee-klubben.Hon övertalar Sue att ge Glee-klubben en sida i fotoalbumet.
I S2: Hon är besatt över tanken att bli prom queen,så mycket att hon kontrollerar sin pojkvän,slår Rachel,bråkar högljutt med de andra kandidaterna osv...
Personligen tänker jag bara låtsas som om Lucy-historien aldrig hände.Den är så otroligt påhittad och falsk att inte tänker tro att den var planerad.

Till sist,jag är ett starkt Kinn-fan.Jag tror på Kinn.Det kanske inte händer,men varje ögonblick är en skatt.Hoppas i alla fall att det inte blir Klaine i slutet,hoppas hellre att Kurt står singel som den drama queen han borde vara.Blaine kan väl stanna,men isåfall borde han återvända till den starka förebilden han var innan och inte den smöriga,ubergulliga,lite svaga fanfiction-killen han är nu.

OBS!Ett montage!(sorgligt nog)

That's what you missed on GLEE!

Shuffle! # 2

För att det var kul och jag hittade en annan Shuffle-meme... :3
Detta är mitt rekord för antal blogginlägg per månad förresten xD

Regler:
-Använd en shuffle-funktion på din iPod,Spotify,mp3 eller vad du väljer att använda.
-Låttiteln blir svaret på frågan.
-Fuska inte,hoppa inte över låtar - oavsett hur fånigt det låter.
-Kommentera gärna!

1.Hur kommer ditt liv att vara om 5 år?
You're not alone - Saosin (låter deprimerande)

2.Hur är ditt liv just nu?
Breathe me - Sia

3.Vad är det som stör dig mest med det motsatta könet?
Cat and mouse - The red jumpsuit apparatus (lite ironiskt,va?)

4.Vad tycker dina föräldrar egentligen om dig?
Superhuman touch - Athlete (...Va?O.o)

5.Vad tycker du om världen och hur den ser ut idag?
Not what it seems - Something Corporate (Sant)

6.Vad är det värsta som någonsin har hänt dig?
Blood - Papa Roach (HAHAHAHAHAHA!xD Oh,the irony...)

7.Hur kommer det bli för dig nästa/eller första gången du har sex?
You're all I have - Snow Patrol (Okej,det kan låta väldigt romantiskt och väldigt desperat...xD)

8.Vad är ditt mål i livet?
Sticks & stones - Jónsi9.Vad tycker killar och tjejer i din skola om din stil?
All eyes on me - Goo Goo Dolls (OMG,drar jag verkligen till mig så mycket uppmärksamhet?)

10.Vad vill du egentligen göra med ditt liv?
Whataya want from me - Adam Lambert (PRECIS!!!!)11.Hur ska du göra för att komma långt i livet?
Africa - Toto (...så jag ska åka till Afrika?)

12.Vad brukar du säga när du är på dåligt humör?
The thing I hate - Stabbing Westward (...det här börjar bli allt mer läskigt.Hur kan det stämma så bra??!?!??!)13.Och när du är riktigt glad?
Poor unfortunate souls - Jonas Brothers (pinsamt,pinsamt...)

14.Vad tycker du om dig själv?
Rapture - iio

15.Vilken är ditt livs signaturmelodi?
Without fear of their return - Weaver at the loom

16.Vad ska du göra i helgen?
Only one - Yellowcard

17.Vad ska du göra för att bli lycklig?
Welcome home - Coheed and Cambria (...åka hem?Från Afrika kanske?)

18.Vilken låt ska spelas på ditt bröllop?
Cosmic Dancer - T.Rex (jaaaa,det skulle vara såååå romantiskt <3)

19.Och på din begravning?
Colors - Crossfade (...inte riktigt rätt stämning)20.Vad eller vem gör dig glad?
Drops of jupiter - Train (Jag är inte riktigt ett fan av fysik...)

21.Vad är ens anledningen till att du finns på jorden?
Prayer of the refugee - Rise Against

22.Hur kommer du att dö?
The walk - Imogen Heap (SHIT!Jag kommer säkert att halka och bryta nacken eller något sånt när jag är pensionär...)

23.Något gott råd?
False pretense - The red jumpsuit apparatus (nä)

24.Ett råd som du aldrig skulle följa?
Defying gravity - Chris Colfer och Lea Michele, Glee cast (Q.Q Jooooooo,jooooooooooo.Svaren på fråga 23 och 24 borde byta plats)

25.Kommer du att få barn någon dag?
First train home - Imogen Heap

26.Hur blev/hur är högstadiet för dig eller hur kommer det att bli?
Neutron star collision - Muse

27.Hur mår du idag?
The writer - Ellie Goulding (Ja,jag måste ta och skriva på min fanfiction och min uppsats i SO...)

28.Vad tycker du om livet?
Monster - Lady Gaga (...Nej?)

29.Vad kommer dina sista ord att vara?
All over you - The spill canvas (Hell yeah,I'm all over this *#!§kin life!)

30.Vilken låt kommer du att ha i huvudet resten av dagen?
All fall down - One republic (...kanske det)

Shuffle!

För att jag har tråkigt,och min kompis ( http://havsodjuret-nes.blogspot.com/), hade gjort den i sin egen blogg så...

Regler:
1.Sätt på någon form av musiklista med Shuffle funktion ex Itunes, Spotify, windows media player.
2.DU MÅSTE SKRIVA NER VILKEN LÅT SOM ÄN KOMMER, OAVSETT HUR DUMT DET LÅTER!
3.Kommentera gärna låtarna som dyker upp

1.Vad är det första du säger på morgonen?
I am terrified - IAMX (Ja,det lät ju positivt...)

2.Din lärare är...
Hold my heart - Tenth Avenue North

3.Vad står skrivet på din klass smartboard?
Yours to hold - Skillet

4.Om du någonsin skulle skaffa dig en tatuering, vad skulle det stå?
Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes off - Panic at the disco (Um,jag tror inte det.Om inte på ett sarkastiskt sätt xD Fast det är ju en av mina favoritlåtar...Om jag skulle ta ett utdrag av texten skulle det vara "Dance to this beat and hold a lover close" eller "Let's get these teen hearts beating faster,faster")

5.Hur skulle du beskriva ditt bostadsområde?
Gabriel - Lamb (Mmmmm,nej?)

6.Vad skulle din bästa vän säga om dig?
Dead ringer for love - Meat Loaf ft. Cher7.Hur känner du dig just nu?
Curly Sue - Takida

8.Vad finns det på ditt nattduksbord just nu?
Gravity - Sara Bareilles (Alltid sant.)

9.Vad gjorde du när du vaknade imorse?
Perfect enemy - t.A.t.u (Ja,om man ska tro på fråga nummer 1 så...)

10. När du öppnar din garderob vad ser du?
Seasons call - Hyde (Tyvärr inte,mina kläder är inte särskilt sorterade efter årstiderna...)

11. Vad sa du förra gången du var på en koncert?
Yoshimi battles the pink robots part 1 - The flaming lips12. Om du skrev en fanfiction just nu, vad skulle den heta?
Hikari - Utada Hikaru,music box version (Nawwwww <33 Hikari betyder 'ljus' på japanska)

13.Om du skulle sjunga en sång i din skolas talangjakt?
A drop in the ocean - Ron Pope (näää :/ Finns roligare sånger)14. Ditt livs signaturmelodi?
Haven't we been here before? - Styx (så förvirrad är jag inte)15.Hur skulle du beskriva vad du behåller på med just nu?
Sweet Disposition - The temper trap

16.Om du skulle hoppa ner från en bro, vad skulle dina sista ord vara?
If you could only see - Tonic

17.Ditt motto är?
Gives you hell - The All american rejects (Så ilsken är jag inte...)

18.Om du kunde köpa vad som helst i hela världen, vad vore det första du skulle köpa?
Fly - Ludovico Einaudi (Ett flygplan kanske? Eller en fluga?)19. Vad drömde du om inatt?
Animal - Neon Trees (minns inte,men det kan stämma xD)

Ett lite "djupare" inlägg

Aldrig har man varit så stressad som nu.Det är åttonde och nionde klass som är värst.Det är slutet på grundskolan,och lärarna försöker desperat att mata oss med den sista informationen som vi kan ha missat - med lite extra prov,nationella och ansvar.
Jag har hört många i min egen ålder som har brutit ihop och bara struntat i allting under den här perioden.

Jag tror att en del av den här stressen har påverkat min personlighet - eller vad jag brukar göra på min fritid.Min 'fritid' har varit så full av skolarbete de senaste månaderna att jag har tappat en del av vad jag brukade göra.Jag är inte lika konstnärlig längre.Innan brukade jag rita och skriva nästan oavbrutet,men inte längre.Jag hoppas innerligt att jag kommer hitta tillbaka till det,för den kreativa sidan av mig var en sida som jag var,eller är,verkligen stolt över och det...det är jag.

Att skapa på det sättet kräver mycket arbete och tänkande.Det mesta jag håller på med när jag får tid över numera,är att titta på film,fördjupa mig i fandoms och läsa om kändisar.För det är lätt.Jag behöver bara skratta.
Ja,det är väldigt nördigt,men...Det passar en tonåring som är fast i en storm av läxor och prov.När allt lugnar ner sig igen hoppas jag finna 'mig själv' igen :/
Okej,så orolig ska jag inte vara.Jag är fortfarande väldigt ung,men det är lite oroväckande att man hade ett stort intresse och så bara POFF försvinner allt.I blame school.Grrr....

Som tur var har jag en serieteckningslärare som stöttar mig och fortfarande tror på mig :')

Perfektion

Egentligen tror jag inte att jag bryr mig särskilt mycket om perfektion eller hur man ska se ut enligt modellerna i media.Men någonstans undermedvetet tror jag att ordet 'perfektion' har en speciell inverkan på mig.Jag menar inte den media-samhällets ideal eller den bilden vi matas av filmer.En annan sorts perfektion.

Till exempel,för något år sen skrev jag en novell vars handling jag inte riktigt kommer ihåg.Men den handlade om att vara unik och speciell i vardagen där alla egentligen kan se likadana ut.Det var en stark mening som följde under hela novellens gång;
"Ingen är perfekt,men det finns alltid någon i vars ögon du är det."
Alla har ju sin egen bild av perfektion...

När det gäller låtar som handlar om definitionen av 'perfekt',finns det många som rör mig på olika plan,oavsett vad de handlar om.Några exempel;
"Perfect" av Simple Plan - en son är ledsen för att han inte kunde leva upp till sin pappas förväntningar. (Hey dad,look at me.Think back and talk to me.Did I grow up according to plan?...I'm sorry I can't be perfect, now it's just too late to go back.I'm sorry I can't be perfect... Did you know that you used to be my hero?)
"Fuckin' perfect" av Pink - Handlar om mobbning - att offren ska vara starka.(Mistreated,misplaced,misunderstood.Miss 'no way,it's all good' - it didn't slow me down.Mistaken,always second guessing,underestimated.Look,I'm still around.Pretty pretty please;don't ever feel like you're less than fuckin' perfect)
Och så klart min favorit kärlekslåt.Jag vet allvarligt inte varför jag älskar den här låten så mycket,men den är bara sååå kärleksfull.Jag grät i flera minuter när dom framförde den i Glee (kanske för att scenen var rörande och den involverade två av mina favoritfigurer men ändå...).

"Just the way you are" av Bruno Mars - ett typiskt exempel på hur unga kvinnor ofta känner att man måste leva upp till samhällets skönhetskrav.Och hur man kan bli lite fixerad vid det - fastän man egentligen borde vara precis som man är.(When I compliment her,she won't believe me.And it's so,it's so sad to think she don't see what I see.But every time she asks me 'do I look okay', I say; when I see your face,there's not a thing that I would change.'Cause you are amazing,just the way you are.And when you smile,the world stops and stares for awhile.'Cause girl,you're amazing.Just the way you are).

Naivt som det kan låta,men jag tror starkt på att det finns någon för alla som kan se det som gör en till "fullbordad".Det sorgliga är att man kanske inte alltid har de rätta chanserna till att träffa den personen :'(

In the meantime;alla är perfekta = ingen är det...Don't change a thing!>_<

Bakom rampljuset finns det monster

Bakom ridåerna döljer sig leenden
Som blottar huggtänder
Vackra stjärnor torteras
För att skaka fansens händer
Den röda mattan är gjord av blod
För att bli en idol krävs mer än mod
Dom tar allt du är
Ditt ansikte,ditt namn,dina pengar,din framtid
Får dig att önska - att du aldrig gjorde det här

Min serieteckningslärare var snäll och lånade mig en bok som heter "Kawaii!" av Marita Lindqvist.Boken handlar om hur populära japanska tonårsidoler är - och i princip allt som har med dem att göra.Främst hur förhållandet mellan fansen och stjärnorna är,hur det är över hela världen och hur deras agenturer arbetar.
Jag har tre ord att säga: Jag är rädd.
Det finns ingen likhet mellan den västerländska och japanska idolkulturen.

När man pratar om pop-/filmstjärnor i västvärlden,kommer stjärnans namn och verk först.Namnet på deras agentur är för de flesta okänt.I Japan äger agenturen artisterna.Och då menar jag verkligen att de äger dem.
I samma ögonblick som du har blivit en stjärna äger dom ditt ansikte,ditt namn,din medverkan i diverse program/filmer/konserter och så vidare.Dessutom åker den största delen av dina pengar rakt ner i deras ficka.Om ett annat företag,som inte har betalat agenturen eller frågat om lov,använder sig av något som kan associeras med artisten,kan företaget bli stämt på sturt.

Det som skrämmer mig mest är den grymma verkligheten som döljer sig bakom idolernas vackra leenden.
Boken handlar mest om agenturen Johnny's Associates,vilken är en av de största i landet.Johnny's har,förutom den riktiga agenturen,en grupp som heter Johnny's Juniors.Den här gruppen är inte på något sätt liten.Där finns förpubertala pojkar som tränas i sång,dans,skådespelande,sport och till och med matlagning.Kraven för att en pojke ska få gå med i gruppen är ofantligt höga.När de är tillräckligt gamla väljer agenturen vilka andra pojkar du ska skapa ditt band med och sedan får du debutera.Junior gruppen är lika stor som den riktiga agenturen.
När ditt band inte längre är lika populärt eller när bandmedlemmarna har börjat bli för gamla (ungefär när de närmar sig 30),är det väldigt vanligt att idolernas namn försvinner helt.De måste bli vanliga människor.Och det är inte helt lätt,med tanke på alla års utbildning de har gått miste om,den mardröm som den japanska arbetsmarknaden är - och sen förstås det faktum att alla i landet vet precis vem du är.

Livet som tonårsidol är inte en dans på rosor.Långt ifrån faktiskt.
Kraven som ställs på dig kan jämföras med de rättigheter som ett husdjur har.Eller kanske Ken-dockor.
Tonårsidolerna finns till för att fansen ska kunna fly från sin verklighet - för att de ska kunna drömma sig bort till den värld där idolerna är perfekta idealmän (eller rättare sagt tonårskillar).Det är vikigt att idolerna inte på något sätt får visa att de har brister.De får inte röka offentligt,de får inte ha flickvänner och absolut inte gifta sig.De måste behålla sina images,klä sig trendigt och alltid se söta och charmiga ut.Leendet är viktigast.Inte ens om du befinner dig i djup depression och förgås av självmordstankar får du någonsin sluta le.Allt är perfekt.

Arashi-medlemmen Kazunari Ninomiya med den obligatoriska hundvalpen.

Det finns flera exmpel på när kaos har uppstått för att en viss artist råkar göra en hemlig flickvän gravid och därför plötsligt måste gifta sig (barn utanför äktenskap är något av det värsta som kan hända i Japan),eller när idolen inte längre kan dölja sina mörka känslor,depressioner eller självskadande.
I ett land där hedern betyder allt,kan ett felsteg betyda döden.

Jag skulle kunna tjata i all evighet om det som får mig att reagera på den här boken.Men det sista jag vill säga,innan jag uppmanar er alla att läsa den själva,är biografi-delen som handlar om det J-fan som författaren själv är.
Och hon är verkligen den där tomma människan som endast lever för att samla på sig alla objekt,varenda tidning,varenda reklamblad,varenda TV-inslag där artisterna nämns.Hon var beredd att lägga 1500 kr på ett tidningspapper som delades ut när några av hennes idoler debuterade.Hon är svensk.
Agenturernas grepp är hårdare än järn - och de är täckta med blod.

Och jag ska inte förneka att jag själv är partisk av detta.Som Japan-fan har jag själv lyssnat på många av de kändaste artisterna och jag har sett flera dramaserier.Jag förstår helt varifrån beroendet kommer.Vem kan låta bli att älska dem?

Artisten och skådespelaren Kamenashi Kazuya,före och efter sina plastikoperationer.

Dikten i början är förresten skriven av mig själv :)

Vad har hänt med Nemi?

Från viktiga saker till mindre viktiga...men kanske ur vissa aspekter ändå ganska viktiga.Ur en serieläsares perspektiv är detta något att vara riktigt frustrerad över.
Ja,det handlar om Nemi-serierna.Kanske har du hört talas om den,kanske till och med läser du den.För de som inte vet vem Nemi är,är det den svarthåriga-gothartjejen som dyker upp i många dagstidningar i stort sett varje dag.Hon brukar finnas där med sina sarkastiska,hårda,feministiska,ärliga och ändå alltid sanna kommentarer.Det finns många sidor av karaktären Nemi som jag alltid har kunnat känna igen mig själv i.Jag vet inte hur länge jag har läst strippserierna,men det har alltid funnits en viss charm med dem som jag har gillat.

MEN,de senaste månaderna har jag inte sett en skymt av den Nemi jag gillade när jag var yngre.Det är inte helt omöjligt att det är jag som har mognat.Men ju fler av de senaste serierna jag läser,desto mer har jag det bekräftat.Nemi har också förändrats.Skaparen Lise Myhre måste ha tappat bort allt som Nemi en gång stod för.
Förr var det vanligt att se Nemi attackera dem som inte hade samma åsikter som hon själv (och om inte,hade hon alltid något vasst att säga dem).Hon hade tråkigt i samhällets vardagliga miljöer som på banken,jobbet,livsmedelsbutiker osv.Det var vanligast att hon syntes till på pubar där hon drack och drack och var full och kunde lägga till något komiskt i slutet av strippserien.Hon var beredd att släppa alla sina ansvar och plikter för att stanna hemma och titta på en repris av Sagan om Ringen.Oftast fanns hon också där för att påpeka hur korkade och tomma de kvinnliga idealen som syns i media är.
Lise Myhre kommenterade i förordet till ett av seriealbumen,att Nemi är en ensam figur.Den enda karaktären som skulle vara återkommande förutom Nemi själv skulle vara Cyan - hennes blåhåriga kompis och vid få tillfällen Cyans pojkvän Tim.

Idag är Nemi långt ifrån den som syntes i de första seriestripparna.Nemis vanligaste miljö är hemma i sin egen lägenhet,fylld med fluffiga kuddar och gosedjur.De hårda kommentarerna har bytts ut mot att hon finner allting gulligt - små runda tanter,hundvalpar,bebisar(som vår gothare tidigare var närmast rädd för),blommor...ja allt.Det var ett långt tag sedan en endaste stripp ens nämnde ett metalband eller en konsert.
Den största förändringen är birollerna.Av 10 serier är kompisen Cyan med i sju.I fem av tio är Cyan med utan att Nemi syns till.Cyans pojkvän Tim,som tidigare mest var där för att bråka med Cyan och visa att han föredrog fotboll framför romantik medans hans flickvän skulle drömma om att han gick ner på knä - byttes snart ut mot en annan kille vid namn Leo.Medan Tim hade grön tuppkam och trasiga jeans ser Leo flera gånger mer "normal" och samhällspräglad ut.Hans kläder är helt utan det minsta spår av de gotharintryck serien egentligen har,och hela Leos så kallade "personlighet" går ut på att han lever tillsammans med Cyan i ett vanligt Svensson Svensson-liv.

Det var heller aldrig tänkt att Nemi skulle ha en pojkvän som skulle vara i mer än en seriestripp.Hennes största förälskelser var Johnny Depp och Legolas.Men sen dök Grimm upp - seriens senaste biroll.Han har visserligen alla drag som Nemi tidigare har nämnt att hon kräver (långt svart hår,tatueringar,gotharstil),men hans personlighet är minst lika romantisk som Leos.Hans medverkande har blivit alltid mer vanligt,och alla fans kan nog räkna med att han är här för att stanna.
Jag suckar och suckar medan jag märker förändringarna.Droppen som fick bägaren att rinna över är de senaste serierna som publicerades på MSN:Nemi förlorar i poker mot Grimm och tvingas blondera håret.Ironiskt nog är detta något som Nemi tidigare har visat vara hennes största mardröm.
Så vart är Nemi på väg?

Stjärna eller bara människa?

Vad är det egentligen med vissa kändisar som tror att de är mer värda än "vanliga" människor?De som blir upprörda för att man inte tilltalar dem på "rätt sätt", eller att de inte får precis vad de vill ha i samma ögonblick de ber om det.
För vad är egentligen skillnaden mellan oss och dem?

Jo, en kändis är någon som har en talang som han/hon har fått uppmärksamhet för.Snart är talangen bortglömd,och själva personen är viktigast.Man glömmer att personens talang är bara ett vanligt jobb,precis som alla andra har.Det bara råkar vara så att den kända personen fick ett jobb som har med sin specialitet att göra,och att det råkar vara på ett sådant sätt att andra människor kan se dem göra det.
Och i media tilltalar vi kändisarna som om de representerar hela världens befolkning.
Skvallertidningarna utropar att nu har årets snyggaste man/kvinna utnämnts,ännu en gång.
Jaha,resten av världen då?
Kändisarna utgör bara knappt en bråkdel av all världens befolkning,och det bara RÅKAR vara så att världens snyggaste av dem befinner sig mitt ibland dem?Föga troligt.

Det är dags att inse fakta.Kändisarna står inte närmare gudomlighet än vad vi gör.Dom och vi består av samma kroppsdelar och organ.De har drömmar,de har specialiteter - och de arbetar med dem.MEN det gör dem inte bättre än oss på något sätt.
De får bara mer pengar för det,för att någon sa till oss att de är stjärnor.

Liten och stor

Idag hände något jätteäckligt. Jag skulle dricka te och när jag skulle slänga tepåsen i soporna såg jag plötsligt hur soppåsen började röra på sig.Jag tyckte det var konstigt och lyfte på påsen.Då hörde jag hur det krafsade i tunnan som påsen sitter i,och min första tanke var att det var en mus där i.Så jag tittade snabbt över kanten och min farhåga var bekräftad.Där nere låg en riktigt rälig liten pälsig klump.Som tjej var ju såklart min första naturliga impuls att skrika högt.
Jag hade panik och kände det som om musen kunde hoppa upp ur tunnan och komma efter mig eller något...Riktigt hemskt.Jag trodde inte att jag var så rädd för möss,men tydligen är jag det.Det var ännu värre när jag tittade en gång till för att vara säker på att det faktiskt var en mus,och då såg jag den försöka klätttra på tunnans vägg.Då såg jag nosen och svansen och hela köret.Riktigt jädra vidrigt.
Jag var hysterisk.Till slut lyckades jag ta upp tunnan och utan att titta ner i den vände jag den snabbt upp-och-ner i trädgården.Inom några korta sekunder försvann det lilla monstret in i en buske,och jag skrek tillräckligt högt för att alla i kvarteret skulle höra mig.
Ja,så rädd blir man för de små lurviga gnagarna.Men jag är fortfarande riktigt skärrad.Bläääää,hoppas att jag aldrig får vara med om nåt sånt igen :( Det som stör mig mest är att jag inte har en aning om hur den kom dit...

Det fick mig också att tänka lite.Varför är vi människor så rädda för möss egentligen?För mig är det egentligen bara tanken på att ett pyttelitet djur gnager sig in i vårt hus och äter vår slängda mat och jag vet inte vad.Och sättet som de rör sig på,och deras svansar och ja...Typ allt.Ändå kan jag tycka att husdjursmöss och råttor kan vara söta ibland - men vid ytterst få tillfällen.
Kanske är det någon slags medfödd grej,eller någon instinkt.Och tanken på alla bakterier de bär på.
*ryys*
Nej,jag är glad att det är över.Min lilla hund tillhör en ras som tidigare användes för att fånga råttor och möss på gårdar.Jag tycker att han borde ha reagerat en aning på den där musen.Men under hela dramat låg han helt bekymmerslöst på rygg i en fåtölj och snarkade.Hmmm...
Jag fick i alla fall choklad av min mamma som tack att jag var en sån hjälte,haha xD

Lite mer Gackt,plz!

Och tiden går...

På sistone hör jag allt oftare hur folk (mest vuxna) säger att tiden går väldigt snabbt.Det är ingen nyhet för mig.Jag tycker också att tiden går fort - nästan FÖR fort.Kanske är det för att jag går i nian nu och håller mig sysselsatt med gymnasieval och nationella prov och en massa annat.Innan man vet ordet av har ännu en vecka gått förbi och det känns inte som om man har uppnått någonting.Läskigt.

Kanske är det för att jag är så "upptagen" som jag är just nu (egentligen inte,jag har väldigt mycket fritid men jag är lat och orkar inte göra så mycket...),men det känns som om jag tappar greppet om alla mina hobbys.Eller vad man ska kalla det.Jag brukar ju skriva och rita/teckna ganska mycket på min fritid,och om jag får säga det själv är jag ganska duktig.Eller var.För på sistone har jag haft en sån idétorka att det inte är sant och jag får ångest så fort jag håller en penna.
Jag håller på med en serie just nu som ska bli runt fjorton-femton sidor men jag kan inte sitta med den länge innan jag suckar och lägger den ifrån mig.
Idag har jag i alla fall försökt att öva mig på att rita lite poser och sånt.Hoppas att jag kan bli klar med andra sidan snart bara...

Det här inlägget verkar ju nästan ha "tid" som ett tema,så nu tänker jag skriva mer om det!Jag har väldigt svårt från att gå vidare från långa tidsperioder och börja om på nytt.När jag slutade femman och vi började på en ny skola tyckte jag att det var jättejobbigt.Fast jag hade ju med mig mina bästa kompisar och jag vande mig ganska snabbt.Men snart ska jag börja gymnasiet,vilket kommer att vara helt annorlunda från grundskolan.Och jag kommer bli av med kompisar och klasskamrater som jag har träffat varje dag i fyra,vissa ända sedan ettan,år.Det är väldigt sorgligt.
Ännu sorgligare är när man inser att man kanske håller på att glida ifrån sina vänner.Jag har en vän som jag har stått väldigt nära under min tid på högstadiet,och hon har nästan varit som en sol för mig.Men nu har hon förändrats på många sätt och det har blivit svårare för mig att förstå henne.Jag har en ständig knut i magen och oroar mig konstant över att jag kanske kommer förlora henne som vän.För jag har försökt att förklara för henne hur det känns,men det känns mest som om hon inte bryr sig.Eller orkar bry sig.
Sådana här saker borde ju hända naturligt.Det känns inte alls bra om det händer när man faktiskt försöker göra något åt det :(

Okej,lite luddigt första inlägg kanske.Borde göra en bättre presentation av mig själv någon annan gång xD

Jag tycker att DU ska lyssna på DEN HÄR låten:
Vanilla av Gackt