Som blottar huggtänder
Vackra stjärnor torteras
För att skaka fansens händer
Den röda mattan är gjord av blod
För att bli en idol krävs mer än mod
Dom tar allt du är
Ditt ansikte,ditt namn,dina pengar,din framtid
Får dig att önska - att du aldrig gjorde det här
Min serieteckningslärare var snäll och lånade mig en bok som heter "Kawaii!" av Marita Lindqvist.Boken handlar om hur populära japanska tonårsidoler är - och i princip allt som har med dem att göra.Främst hur förhållandet mellan fansen och stjärnorna är,hur det är över hela världen och hur deras agenturer arbetar.
Jag har tre ord att säga: Jag är rädd.
Det finns ingen likhet mellan den västerländska och japanska idolkulturen.
När man pratar om pop-/filmstjärnor i västvärlden,kommer stjärnans namn och verk först.Namnet på deras agentur är för de flesta okänt.I Japan äger agenturen artisterna.Och då menar jag verkligen att de äger dem.
I samma ögonblick som du har blivit en stjärna äger dom ditt ansikte,ditt namn,din medverkan i diverse program/filmer/konserter och så vidare.Dessutom åker den största delen av dina pengar rakt ner i deras ficka.Om ett annat företag,som inte har betalat agenturen eller frågat om lov,använder sig av något som kan associeras med artisten,kan företaget bli stämt på sturt.
Det som skrämmer mig mest är den grymma verkligheten som döljer sig bakom idolernas vackra leenden.
Boken handlar mest om agenturen Johnny's Associates,vilken är en av de största i landet.Johnny's har,förutom den riktiga agenturen,en grupp som heter Johnny's Juniors.Den här gruppen är inte på något sätt liten.Där finns förpubertala pojkar som tränas i sång,dans,skådespelande,sport och till och med matlagning.Kraven för att en pojke ska få gå med i gruppen är ofantligt höga.När de är tillräckligt gamla väljer agenturen vilka andra pojkar du ska skapa ditt band med och sedan får du debutera.Junior gruppen är lika stor som den riktiga agenturen.
När ditt band inte längre är lika populärt eller när bandmedlemmarna har börjat bli för gamla (ungefär när de närmar sig 30),är det väldigt vanligt att idolernas namn försvinner helt.De måste bli vanliga människor.Och det är inte helt lätt,med tanke på alla års utbildning de har gått miste om,den mardröm som den japanska arbetsmarknaden är - och sen förstås det faktum att alla i landet vet precis vem du är.
Livet som tonårsidol är inte en dans på rosor.Långt ifrån faktiskt.
Kraven som ställs på dig kan jämföras med de rättigheter som ett husdjur har.Eller kanske Ken-dockor.
Tonårsidolerna finns till för att fansen ska kunna fly från sin verklighet - för att de ska kunna drömma sig bort till den värld där idolerna är perfekta idealmän (eller rättare sagt tonårskillar).Det är vikigt att idolerna inte på något sätt får visa att de har brister.De får inte röka offentligt,de får inte ha flickvänner och absolut inte gifta sig.De måste behålla sina images,klä sig trendigt och alltid se söta och charmiga ut.Leendet är viktigast.Inte ens om du befinner dig i djup depression och förgås av självmordstankar får du någonsin sluta le.Allt är perfekt.
Arashi-medlemmen Kazunari Ninomiya med den obligatoriska hundvalpen.
Det finns flera exmpel på när kaos har uppstått för att en viss artist råkar göra en hemlig flickvän gravid och därför plötsligt måste gifta sig (barn utanför äktenskap är något av det värsta som kan hända i Japan),eller när idolen inte längre kan dölja sina mörka känslor,depressioner eller självskadande.
I ett land där hedern betyder allt,kan ett felsteg betyda döden.
Jag skulle kunna tjata i all evighet om det som får mig att reagera på den här boken.Men det sista jag vill säga,innan jag uppmanar er alla att läsa den själva,är biografi-delen som handlar om det J-fan som författaren själv är.
Och hon är verkligen den där tomma människan som endast lever för att samla på sig alla objekt,varenda tidning,varenda reklamblad,varenda TV-inslag där artisterna nämns.Hon var beredd att lägga 1500 kr på ett tidningspapper som delades ut när några av hennes idoler debuterade.Hon är svensk.
Agenturernas grepp är hårdare än järn - och de är täckta med blod.
Och jag ska inte förneka att jag själv är partisk av detta.Som Japan-fan har jag själv lyssnat på många av de kändaste artisterna och jag har sett flera dramaserier.Jag förstår helt varifrån beroendet kommer.Vem kan låta bli att älska dem?
Artisten och skådespelaren Kamenashi Kazuya,före och efter sina plastikoperationer.
Dikten i början är förresten skriven av mig själv :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar